Teknisk definition
Magnesium är ett mått på koncentrationen av lösta magnesiumjoner (Mg²⁺) i värmesystemets vatten, uttryckt i milligram per liter (mg/L).
Magnesium förekommer naturligt i ledningsvatten och är tillsammans med kalcium en av de viktigaste faktorerna bakom vattnets hårdhet. Koncentrationen beror till stor del på egenskaperna hos det ursprungliga påfyllningsvattnet och den lokala geologin i vattenförsörjningsområdet.
I ett värmesystem är magnesium relevant eftersom det bidrar till vattnets totala hårdhet och kan medverka till bildandet av mineralavlagringar och beläggningar, särskilt vid lämpliga förhållanden vad gäller alkalinitet, pH och temperatur.
Förenklad definition
Magnesium är ett naturligt förekommande mineral i vatten och ett av de viktigaste mineralerna som gör vattnet hårt.
Precis som kalcium kan det bidra till bildandet av beläggningar och mineralavlagringar i värmesystemet, särskilt när vattnet värms upp upprepade gånger.
Magnesium är viktigt eftersom det bidrar till den totala hårdheten och därför kan påverka värmesystemvattnets totala potential att bilda beläggningar.
Ett avvikande magnesiumresultat kan tyda på:
Hårt påfyllningsvatten med naturligt förhöjda halter av magnesium.
Ökad total vattenhårdhet.
Ökad risk för mineralavlagringar i systemet.
Upprepad påfyllning av systemet med nytt ledningsvatten.
Förändringar i systemvattnet efter tömning, påfyllning eller underhåll.
Ineffektiv användning av avmineraliserat eller på annat sätt behandlat påfyllningsvatten när en låg mineralhalt förväntas.
Skillnader mellan det aktuella systemvattnet och egenskaperna hos det ursprungliga påfyllningsvattnet.
Även om kalcium generellt är det dominerande mineralet som förknippas med kalkavlagringar i värmesystem, kan magnesium också bidra till avlagringar och bör inkluderas vid bedömningen av vattnets totala hårdhet och mineralinnehåll.
Mineralavlagringar kan bidra till:
Minskad värmeöverföringseffektivitet.
Begränsat flöde genom smala vattenkanaler.
Avlagringar på värmeväxlare och andra heta ytor.
Ökat buller från pannan eller systemet.
Försämrad apparatprestanda.
Ökad energiförbrukning.
För tidiga komponentproblem när avlagringarna blir betydande.
Magnesium kan också ge användbar diagnostisk information när det jämförs med kalcium och total hårdhet. Tillsammans bidrar dessa parametrar till en tydligare bild av vattnets mineralsammansättning i systemet och huruvida den har förändrats sedan systemet ursprungligen fylldes.
Magnesium bör därför bedömas tillsammans med parametrar som kalcium, total hårdhet, M-alkalinitet, pH och konduktivitet när man bedömer risken för kalkavlagringar och vattnets övergripande tillstånd i systemet.
Magnesium bör normalt inte bedömas isolerat. En hög magnesiumhalt innebär inte automatiskt att kalkavlagringar bildas, eftersom mineralavlagringar beror på flera samverkande faktorer, däribland temperatur, pH, alkalinitet och förekomsten av andra hårdhetsbildande mineraler.
Det är också viktigt att skilja mellan magnesium och totalhårdhet. Magnesium mäter koncentrationen av magnesiumjoner specifikt, medan totalhårdhet representerar det sammanlagda bidraget från magnesium, kalcium och andra flervärda joner, uttryckt som kalciumkarbonatekvivalent.
Den förväntade magnesiumhalten varierar avsevärt beroende på källan till påfyllningsvattnet. System som fylls med naturligt hårt kranvatten kan innehålla betydande mängder magnesium, medan system som fylls med avmineraliserat vatten normalt förväntas innehålla mycket lägre halter.
