Teknisk definition
Klorid är ett mått på koncentrationen av lösta kloridjoner (Cl⁻) i vattnet i värmesystemet, uttryckt i milligram per liter (mg/L).
Klorid förekommer naturligt i ledningsvatten och kan också tillföras genom påfyllningsvatten, föroreningar, behandlingskemikalier eller externa källor. Till skillnad från mineraler som orsakar hårdhet bildar klorid normalt inte beläggningar, men det är viktigt eftersom förhöjda koncentrationer kan öka korrosiviteten hos systemvattnet.
Klorid är särskilt relevant för metaller som är beroende av ett skyddande oxidskikt, till exempel rostfritt stål och aluminium, eftersom tillräckligt höga kloridkoncentrationer kan skada detta skyddande skikt och öka risken för lokal korrosion.
Förenklad definition
Klorid är ett löst salt som förekommer naturligt i vatten.
Små mängder är normala, men höga kloridhalter kan göra systemvattnet mer aggressivt mot vissa metaller och öka risken för korrosion, särskilt lokal gropfrätning.
Klorid är viktigt eftersom förhöjda koncentrationer kan påverka metallernas korrosionsbeteende i ett värmesystem avsevärt.
Ett onormalt eller förhöjt kloridvärde kan tyda på:
Naturligt höga kloridhalter i det ursprungliga påfyllningsvattnet.
Upprepad påfyllning med kranvatten.
Förorening från en annan vattenkälla eller ett annat ämne.
Tillförsel av kloridhaltiga kemikalier eller rester.
Felaktiga rutiner för påfyllning eller behandling.
Förändringar i systemvattnets kemi efter underhåll eller påfyllning.
En potentiellt ökad risk för korrosion på känsliga systemmaterial.
Ett av de största problemen med klorid är gropfrätning. I stället för att orsaka jämn korrosion över en hel yta kan klorid angripa små områden av metallens skyddande oxidskikt och bilda djupt lokaliserade gropar.
Den här typen av korrosion är viktig eftersom en komponent kan utsättas för betydande genomträngning samtidigt som större delen av dess yta fortfarande ser opåverkad ut.
Förhöjda kloridhalter kan bidra till:
Gropfrätning på känsliga metaller.
Skador på rostfria komponenter och värmeväxlare.
Ökad korrosionsrisk för aluminium och aluminiumlegeringar vid olämpliga vattenförhållanden.
Lokala angrepp på rörledningar, kopplingar och andra metallkomponenter.
Ökade halter av korrosionsprodukter i cirkulationsvattnet.
Läckage eller förtida komponentfel i allvarliga fall.
Kloridens påverkan påverkas av flera andra faktorer, bland annat pH, temperatur, syrekoncentration, systemmaterial och total konduktivitet. Högre temperaturer och olämplig vattenkemi kan göra vissa material mer känsliga för kloridrelaterad korrosion.
Kloridprovtagning är därför användbar för att fastställa om vattnet innehåller en ovanligt hög koncentration av potentiellt aggressiva lösta salter och bör beaktas tillsammans med pH, konduktivitet, järn, koppar, aluminium och inhibitorhalt vid bedömning av den totala korrosionsrisken.
Klorid bör normalt inte bedömas isolerat. Förekomsten av klorid innebär inte automatiskt att korrosion pågår, och en viss mängd klorid förekommer naturligt i många kommunala vattenförsörjningar.
Resultatets betydelse beror på den aktuella koncentrationen, systemmaterial, driftstemperatur, pH, behandlingsregim och apparattillverkarens krav på vattenkvalitet.
Det är också viktigt att skilja mellan klorid och klor. Klorid (Cl⁻) är en stabil löst jon som ofta förekommer i vatten, medan klor är en oxiderande kemikalie som kan användas vid vattenbehandling eller desinfektion.
Ett kloridresultat är därför mest användbart när det jämförs med den förväntade kvaliteten på påfyllningsvattnet, tidigare resultat från systemet och de krav som gäller för komponenterna i värmesystemet.
