Teknisk definition
Löst koppar är ett mått på koncentrationen av koppar som finns i värmesystemets vatten i löst jonform eller i lösliga kemiska former, uttryckt i milligram per liter (mg/L).
I ett värmesystem förknippas löst koppar vanligtvis med korrosion eller kemiska angrepp på komponenter som innehåller koppar, inklusive kopparrör, värmeväxlare, kopplingar och kopparlegeringar som mässing. Fernox använder tester av lösta metaller som en indikator på omfattningen av korrosion i värmesystem. (Fernox)
Löst koppar kan därför ge en indikation på pågående eller nyligen inträffad korrosion av material som innehåller koppar, särskilt när resultatet bedöms tillsammans med pH, klorid, konduktivitet, inhibitorhalt och andra resultat för lösta metaller.
Förenklad definition
Löst koppar mäter hur mycket koppar som har lösts upp i värmesystemets vatten.
Eftersom många värmesystem innehåller kopparrör, värmeväxlare eller kopplingar kan förhöjda halter tyda på att komponenter som innehåller koppar korroderar eller utsätts för kemiska angrepp. Det kan ge en tidig varning innan tydligare skador på systemet uppstår.
Det är viktigt att mäta löst koppar eftersom förhöjda halter kan visa att material som innehåller koppar i systemet bryts ned.
Ett avvikande eller förhöjt resultat för löst koppar kan tyda på:
Aktiv korrosion på kopparrör eller komponenter.
Olämpligt pH i systemvattnet.
Otillräckligt eller ineffektivt korrosionsskydd.
Förhöjda halter av klorid eller andra aggressiva lösta salter.
Kvarvarande lödflussmedel eller installationskemikalier i systemet.
Föroreningar från rengöringskemikalier eller andra ämnen.
Syre som tränger in i systemet genom läckor eller upprepad påfyllning.
Förändringar i vattnets kemi efter tömning, spolning, påfyllning eller underhåll.
Kvarvarande lödflussmedel är särskilt relevant i kopparsystem. Fernox rekommenderar att systemen spolas efter lödning för att minimera risken för korrosionsproblem orsakade av flussmedelsrester.
Fortsatt kopparkorrosion kan bidra till:
Nedbrytning av kopparrör och värmeväxlare.
Nålshålsläckor i känsliga kopparkomponenter.
Utsläpp av kopparkorrosionsprodukter i det cirkulerande vattnet.
Avlagringar eller missfärgningar i systemet.
Samverkan med andra metaller i system med blandade metaller.
Igensättning av värmeväxlare eller smala vattenkanaler.
Kortare livslängd för komponenter.
Läckage eller förtida komponenthaveri när korrosionen blir allvarlig.
Löst koppar är särskilt användbart eftersom korrosion kan pågå innan stora mängder synliga korrosionsrester har ansamlats. En stigande koncentration av löst koppar kan därför bidra till att identifiera ett vattenkvalitetsproblem under utveckling i ett tidigare skede.
Det bör bedömas tillsammans med parametrar som pH, klorid, konduktivitet, järn, aluminium, inhibitorhalt och suspenderade ämnen vid bedömning av värmesystemets övergripande korrosionstillstånd. Fernox inkluderar koppar bland de kemiska parametrar som används i företagets laboratoriebaserade vattentesttjänster.
Löst koppar bör normalt inte bedömas isolerat. Förekomsten av koppar i vattnet innebär inte automatiskt att allvarlig korrosion pågår, eftersom små koncentrationer kan komma från påfyllningsvattnet eller andra källor.
Det är särskilt viktigt att skilja mellan löst koppar och total kopparhalt:
Löst koppar avser koppar som är kemiskt löst i vattnet och kan vara särskilt användbart som en indikator på pågående eller nyligen inträffad upplösning av metall.
Partikulärt koppar består av olösliga kopparhaltiga korrosionsprodukter eller partiklar som är suspenderade i vattnet.
Total kopparhalt, om den mäts, kan omfatta både lösta och partikulära former.
Den här skillnaden kan ge användbar diagnostisk information. Förhöjd halt av löst koppar kan tyda på att koppar för närvarande frigörs till cirkulationsvattnet, medan en förhöjd total kopparhalt i kombination med en relativt låg halt av löst koppar kan tyda på att det finns befintliga korrosionsprodukter eller partiklar.
Resultatet bör därför tolkas tillsammans med systemmaterial, påfyllningsvattnets kemi, pH-värde, kloridkoncentration, behandlingsregim, tidigare testresultat och inhibitorhalt innan du avgör om korrigerande åtgärder krävs.
