Teknisk definition
Totalt lösta ämnen (TDS), beräknat, är ett uppskattat mått på den totala koncentrationen av lösta joniska ämnen i värmesystemets vatten, uttryckt i milligram per liter (mg/L).
Dessa lösta ämnen kan omfatta kalcium, magnesium, natrium, kalium, klorid, sulfat, bikarbonat, karbonat och lösta behandlingskemikalier, tillsammans med andra lösliga salter och mineraler.
Ordet ”beräknat” är viktigt. I stället för att fysiskt avdunsta vattnet och väga det återstående lösta materialet beräknas TDS normalt utifrån vattnets elektriska konduktivitet med hjälp av en lämplig omräkningsfaktor:
Beräknad TDS (mg/L) ≈ konduktivitet (µS/cm) × omräkningsfaktor
Den exakta omräkningsfaktorn beror på vattnets joniska sammansättning. Publicerad analytisk vägledning anger vanligtvis att omräkningsfaktorer från konduktivitet till TDS ligger ungefär inom intervallet 0,55–0,8, vilket visar att TDS beräknat utifrån konduktivitet är en uppskattning snarare än en direkt mätning.
Fernox Laboratories listar uttryckligen ”Totalt lösta ämnen (beräknat)” som en av sina allmänna parametrar för vattenkvalitet.
Förenklad definition
Totalt lösta ämnen visar dig ungefär hur mycket löst material som finns i värmesystemets vatten.
Detta omfattar lösta salter, mineraler och behandlingskemikalier som inte nödvändigtvis går att se i vattnet. Ett högt eller varierande TDS-resultat kan tyda på att systemvattnet innehåller mer löst material än förväntat och kan hjälpa till att identifiera föroreningar, otillräcklig spolning eller förändringar i vattenkemin.
TDS är viktigt eftersom det ger en användbar övergripande indikation på mängden löst material i systemvattnet.
I stället för att identifiera en viss kemikalie ger TDS en övergripande indikation på hur koncentrerade de lösta salterna och behandlingskemikalierna är.
Ett avvikande eller oväntat högt TDS-resultat kan tyda på:
Höga halter av lösta salter eller mineraler i påfyllningsvattnet.
Rester av rengöringskemikalier efter rengöring av systemet.
Otillräcklig spolning efter kemisk rengöring.
Höga halter av behandlingskemikalier.
Förorening från en annan vatten- eller kemikaliekälla.
Upprepad påfyllning med kranvatten.
Ansamling av lösta ämnen i systemet över tid.
Förändringar i systemvattnets kemi sedan systemet fylldes första gången.
Påfyllning med hårt eller mycket mineralrikt vatten.
En oväntad ökning av lösta korrosionsprodukter eller andra joniska ämnen.
En särskilt viktig användning av TDS i värmesystem är att bedöma om systemet har spolats tillräckligt efter kemisk rengöring.
Fernox anger särskilt att den främsta användningen av deras TDS-mätare är att avgöra om ett system har spolats korrekt efter kemisk rengöring genom att jämföra TDS-värdena för kranvattnet och systemvattnet.
Om till exempel inkommande påfyllningsvatten har ett relativt lågt TDS-värde, men systemvattnet fortfarande har ett betydligt högre värde efter rengöring, kan det tyda på att rengöringsmedel, lösta föroreningar eller andra kemiska rester finns kvar i systemet.
Förhöjda halter av lösta ämnen kan också påverka systemvattnets övergripande egenskaper, eftersom lösta joner påverkar elektrisk konduktivitet och elektrokemiskt beteende. Konduktiviteten ökar när koncentrationen av lösta joniska ämnen ökar.
Att testa beräknat TDS kan därför hjälpa dig att:
Bedöma om ett system har spolats ordentligt.
Jämföra systemvattnet med det ursprungliga påfyllningsvattnet.
Upptäcka oväntade förändringar i halten av lösta mineraler eller salter.
Identifiera eventuell kemisk kontaminering.
Följa förändringar efter rengöring, behandling eller underhåll.
Underlätta tolkningen av ett ovanligt högt konduktivitetsresultat.
Ge en bredare bild av den övergripande kvaliteten på systemvattnet.
Identifiera system där ytterligare kemisk analys kan behövas.
TDS bör därför beaktas tillsammans med parametrar som konduktivitet, klorid, natrium, kalium, kalcium, magnesium, sulfater och behandlingsrelaterade mätvärden när man bedömer den övergripande vattenkemin i systemet.
Beräknat TDS bör normalt inte bedömas isolerat, och ett högt värde betyder inte automatiskt att vattnet i värmesystemet är olämpligt.
Detta är särskilt viktigt eftersom gynnsamma behandlingskemikalier också bidrar till TDS. Ett korrekt behandlat system som innehåller korrosionsinhibitor, glykol eller andra lösta behandlingskemikalier kan med rätta ha högre TDS än det obehandlade påfyllningsvattnet.
De lösta ämnenas sammansättning är därför ofta viktigare än den totala mängden.
Det är också viktigt att skilja mellan beräknat TDS, konduktivitet och suspenderade partiklar:
Beräknat TDS uppskattar koncentrationen av lösta ämnen i vattnet.
Konduktivitet mäter hur effektivt de lösta jonerna gör att vattnet leder elektricitet.
Suspenderade partiklar mäter olösta partiklar som slam, rost och korrosionsrester.
Ett system kan därför ha klart vatten med mycket låg halt av suspenderade partiklar men ändå högt TDS, eftersom lösta salter och kemikalier är osynliga.
Omvänt kan kraftigt förorenat eller slamhaltigt vatten innehålla höga halter av suspenderade ämnen utan en motsvarande ökning av beräknat TDS.
Eftersom beräknat TDS härleds från konduktiviteten bör det också betraktas som en uppskattning snarare än en direkt gravimetrisk mätning. Sambandet mellan konduktivitet och TDS varierar beroende på vilka joner som förekommer. Analytisk vägledning påpekar att omräkningsfaktorer kan variera avsevärt beroende på vattnets sammansättning.
För Fernox App bör omräkningsfaktorn som används av Fernox laboratorium därför vara den auktoritativa grunden för alla beräknade värden eller tillhörande gränsvärden för godkänt/underkänt, i stället för att använda en generell omräkning från konduktivitet till TDS.
Den mest användbara tolkningen får man genom att jämföra TDS med resultatet för det ursprungliga påfyllningsvattnet, konduktiviteten, kända behandlingsprodukter och tidigare resultat för systemvattnet.
